Funderar hela tiden på de som hände i måndag, tror nog jag mår lite kasst ändå. Jag fattar inte att han kunde bli så sjuk, har aldrig sett honom så , de va så himla obehagligt. Om man inte satt sig i de så vet man inte. Och denna gången va de vår tur att känna på när sin häst får kolik. Och jag hoppas att de inte händer fler gånger, för rädslan va så enorm, va så ledsen inombords. Finner inga ord på de. Är så tacksam att allt gick så bra som de faktiskt gjorde!
Men rädslan e fortfarande kvar, att en morgon ringer dem och de är försent, eller att han e riktigt dålig:/ hur tar man de då? Hur reagerar man?
Jag kommer aldrig kunna släppa taget om min bästa vän, de är som om ni helt plötsligt släpper taget om den bi älskar mest, hur skulle de kännas?
Fast en dag måste jag släppa taget , och de vet jag om!
Vet bara inte hur jag skulle kunna bearbeta detta. Lämna han som betyder allt för en ? Nej aldrig i hela mitt liv!
Den ändå gången jag lämnar honom är den dagen han tar sina sista andetag, och tills den dagen ska jag göra allt i min makt för att du ska vara så frisk så möjligt, att du får allt du behöver , men framförallt att du alltid kommer få vara du! Men helt ärligt kan jag inte tänka mig ett liv utan dig, du är den som alltid finns för mig, du är den som torkar mina tårar, den som aldrig låter mig falla!
Du är allt jag någonsin drömt om, mitt allt min bästavän !!! Jag älskar dig idag, imorgon och Föralltid<3